Varför byts orden ut?

Lingvisten Susanne Vejdemo förklarar med hjälp av färger.

Brunörtbrunört, Pruneʹlla vulgaʹris , art i familjen kransblommiga växter. Källa: NE.se Byline: Shutterstock

Hur kommer det sig att vissa ord, som tunga, har överlevt i svenskan i tusentals år? Medan ord som jungfru, tös, grabb och tjej byts ut på löpande band. Lingvisten Susanne Vejdemo har utforskat hur skiftet ser ut, bland annat med hjälp av färgtermer.

När Susanne Vejdemo började forska så fastnade hon för semantiken, det vill säga läran om betydelsen hos språkliga uttryck.

Vi vet mycket om fonologin och fonetiken, hur språket kommer att låta. Vi kan spåra ljudsystem tusentals år tillbaka och vi vet även en del om hur grammatik förändras. Vad vi vet mindre om är ord: varför och hur ord förändras över tid, säger Susanne Vejdemo.

I sin doktorsavhandling vid Stockholms universitet har hon fokuserat på lexikal typologi, närmare bestämt en specifik form av förändring inom semantiken: lexikal ersättning, det vill säga när ett ord byts ut.

Ett sätt att närma sig frågan är att titta på databaser med många dussin språk och använda statistiska modeller för att bedöma hur språken har förändrats över tusentals år. Med denna metod har Susanne kunnat visa att vissa ord byts ut fortare än andra, och att det finns fyra avgörande faktorer:

  1. Frekvens
    – Ju oftare ett ord används, desto mer skyddat är det från att bytas ut. Det här har andra forskare också sagt, men ofta har de överskattat frekvensens betydelse och trott att det ensamt kan förklara nästan allt. Jag visar att frekvens bara är en av flera sammanvävda faktorer som avgör ett ords öde.
  1. Synonymer
    – Synonymer är viktiga. Om det finns andra ord som betyder ungefär samma sak så är det lättare för ett språk att byta ut ordet.
  1. Underbetydelser
    Om ett ord har många olika underbetydelser så kan detta faktum skydda ordet från att bytas ut mot ett annat ord. Anledningen är antagligen att ordet förekommer i många fler sammanhang (kontexter, genrer), och då är det svårare att göra sig av med det.
  1. Abstraktion
    Den sista saken är att ju mer konkret ett ord är, desto mer skyddas det från att bytas ut. Abstraktare ord byts ut lättare.

En av Susanne Vejdemos poänger är dock att sådana här statistiska modeller, där många språk vägs samman, bara ger en del av sanningen. De ger svepande generaliseringar som ska gälla för hela ordförrådet. Men för att verkligen förstå varför och hur språk förändras måste man gå djupare och titta på konkreta fall av språkförändring.

Vi kan tänka oss att olika semantiska domäner har olika regler för språkförändring. De regler som styr varför och hur kroppsdelsord förändras kan vara annorlunda än de regler som styr varför färgtermer förändras.

Hon anser att färg är en intressant semantisk domän, delvis eftersom den är mätbar och man lätt kan göra experimentmaterial.

Jag har jämfört äldre och yngre talare av svenska i experiment, och på bara tre generationer har betydelsen hos ord som rosa, skär, lila, violett och gredelin ändrats markant. Dessa ord kämpar med varandra om vilka som ska få finnas kvar i språket. Vissa andra färgord går tillbaka flera tusen år, som röd. Varför? Ja, det är inte slumpvist. Det går att förutsäga vilka delar av regnbågen som får färgord i språk.

En annan anledning till att färg är intressant ur forskningssynpunkt, menar Susanne Vejdemo, är att lingvister kan väga samman många olika källor, som ordböcker och botaniska floror, och sedan jämföra hur sättet de beskriver färger har ändrats under de senaste århundradena.

Det kan till exempel tyckas anmärkningsvärt att färgen lila härstammar ur färgen brun. Susanne förklarar varför:

– För 600 år sedan kallades lila blommor för bruna. Det ser man i vissa blomnamn, som brunört. Det är ju en lila blomma! Sedan började lila blommor kallas violetta (från viol, inlånad från franskan) under 1800-talet. Gredelin (från gris de lin, linblommans grå färg, franska) dyker upp i floror runt sekelskiftet 1800 till 1900, men efter det tynar både violett och gredelin bort och ersätts av det moderna ordet lila.

Susanne Vejdemo menar att gredelin i dag är ett “zombieord”.

– Den enda anledningen att det finns kvar i svenskan är att det har ett enda men starkt ankare i populärkulturen: nämligen Tant Gredelin. Alla vet att gredelin är färgen på Tant Gredelins klänning. Men om man gör experiment med svensktalare så visar det sig snart att det inte finns någon konsensus om vilken den här färgen är. Ordet har alltså ingen tydlig färgbetydelse, men hänger fortfarande kvar i svenskan.

Vad hade Tant Gredelin i Elsa Beskows saga hetat i dag?

Tant Lila hade hon hetat. Det är inte förvånande att grön och brun inte har förändrats. Grön är ett jättegammalt ord, brun är ett halvgammalt ord och lila kom alltså från en avdelning av brun.

När färgord kommer in i ett språk används det först endast för att beskriva en viss typ av saker – exempelvis kläder. Sedan växer ordets användningspotential så att det kan beskriva många olika saker. Slutligen blir det kanske universellt. Men alla ord blir inte universella.

Ett exempel är blond. Du kan inte säga ett blont papper, avslutar Susanne Vejdemo.

Fakta: så gamla är färgorden i svenska
Röd: sedan runspråklig tid (från cirka 800 till före 1100)
Grön: sedan äldre fornsvensk tid (från cirka 1225 till före 1526)
Blå: sedan äldre fornsvensk tid
Vit: sedan äldre fornsvensk tid
Svart: sedan äldre fornsvensk tid
Grå: sedan äldre fornsvensk tid
Gul: sedan yngre fornsvensk tid
Brandgul: åtminstone sedan 1532
Violett: åtminstone sedan 1560
Orange: åtminstone sedan 1654
Gredelin: åtminstone sedan 1665
Rosa: åtminstone sedan 1773
Skär: åtminstone sedan 1808
Lila: åtminstone sedan 1819
Turkosblå: åtminstone sedan 1823
Cerise: åtminstone sedan 1858
Magenta: åtminstone sedan 1859
Cyanblå: åtminstone sedan 1862
Beige: åtminstone sedan cirka 1900

Källa: Norstedts stora svenska ordbok och NE.se