Konstgjorda språk, del 1: Världsfred och andlig fulländning

I denna artikelserie i tre delar djupdyker vår gästskribent Susanne Vejdemo i konstgjorda språk. Först ut: konstspråk med ambitioner! 

Hildegard av Bingen skapade det konstgjorda språket Lingua Ignota.

Hade du ett hemligt språk som barn? Snackade du hemligheter på rorövovarorsospoproråkoketot? Har du hört om gårdfarihandlarnas tecken och chiffer som de lämnade på gårdsstolparna för att varna andra om ogina husmödrar? Alla dessa språk är konstspråk – konstgjorda språk – skapade av människor. Vissa består bara av några tiotal ord, andra är chiffer där det underliggande språket (som svenska i rövarspråkets fall) inte förändras. Men några har komplexa grammatiker och ordböcker med tusentals ord.

Det finns många anledningar till att folk skapar konstspråk – allt från världsfred till hemligheter, till konst. En tidig pionjär är den berömda teologen, abbedissan (och sedermera helgonet) Hildegard av Bingen. Hildegard skapade språket Lingua Ignota – troligen var syftet att på ett bättre sätt försöka få ner den himmelska musik, de budskap från Gud, som Hildegard hörde. Du kan se ett exempel på skriftspråket som hon utvecklade nedan.

Läs mer om Hildegard av Bingen i uppslagsverket på NE.se

Foto: Public domain

Under upplysningstiden och framåt blev det populärt att försöka skapa ett enda världsspråk, som skulle kunna förena alla människor på jorden i ett stort syskonskap. Om alla pratade samma språk skulle krig försvinna. (Tror du att de har rätt?)

John Wilkins skapade på 1600-talet ett "universellt språk" som skulle vara komplett logiskt och därför kunna talas lika lätt av alla. Varje ljud i språket bidrog med en närmare klassifikation av betydelsen. Alla däggdjur börjar med zi-, exempelvis. Lägger man till -t- (zit-) så betyder det rovdjur (farlig best) och lägger man slutligen till -a- så vet man att det är en vanlig hund som avses (zita = hund). Språket hade ett eget skriftsystem där varje streck också bidrog med ytterligare information om betydelsen. Du kan själv bedöma hur bra det gick i bilden nedan.

En sida ur John Wilkins bok “An Essay towards a Real Character, and a Philosophical Language”, publicerad 1668 i London. Foto: Public domain

Det blev inte så mycket med Wilkins storslagna planer - men hans verk, och andra som arbetade med samma idéer på samma tid, kom sedan att ligga till grund för Roget’s Thesaurus (Rogets synonymordbok). Och det verket i sin tur ligger till grund för många moderna ordböcker och synonymordböcker i många av världens språk.

Läs artikeln om John Wilkins i uppslagsverket på NE.se

Många av de storslagna universella språken är nu glömda - de var inte tillräckligt bra konstruerade och, kanske ännu viktigare, inte tillräcklig inspirerande. Det mest framgångsrika av dem är nog esperanto. Esperanto skapades av Ludwik Zamenhof på slutet av 1800-talet och var ett så kallat a posteriori-språk. A posteriori-språk är baserade på ett eller flera redan existerande språk. (Den typ av språk som Hildegard och Wilkins uppfann kallas a priori-språk, de är totalt nypåhittade.) Esperantos ordförråd består av låneord från alla de stora europeiska språken, men mestadels från romanska språk (dvs. latin och dess dotterspråk som franska, spanska etc.)

Det gör att det går extremt fort för många européer att lära sig esperanto. Grammatiken är också totalt regelbunden - och det låter väl härligt för alla som kämpat med tyska der, das, die-ord och engelska oregelbundna verb! I nuläget finns det kanske miljoner esperantotalare (av olika skicklighetsgrad) i världen, och det finns esperantoföreningar i princip i alla europeiska länder. Den svenska hittar du här.

Läs mer om esperanto i uppslagsverket på NE.se

I nästa artikel går vi närmare in på konstgjorda språk för dolda syften som hemligheter och konspirationer.

Läs Konstgjorda språk, del 2: Hemligheter och konspirationer

Skribent: Susanne Vejdemo
Lingvist som fokuserar på lexikal och semantisk typologi, språkförändring och lexikal semantik