Grammatiskt genus i världens språk

Genus förekommer i ett stort antal av världens språk, men skillnaderna i hur genus uttrycks är påtagliga mellan olika språk.

Symboler för femininum och maskulinum

Genus är inom språkvetenskapen en grammatisk kategori som återspeglar hur man strukturellt skiljer mellan grupper av ord och reflekterar framför allt en uppdelning mellan manligt–kvinnligt och levande–icke levande. Genus förekommer i ett stort antal av världens språk, men skillnaderna i hur genus uttrycks är påtagliga mellan olika språk.

I svenska förekommer två grammatiska genus för substantiv, utrum och neutrum, vilket avspeglar en distinktion mellan levande (utrum) och icke levande (neutrum). Detta är dock en i huvudsak språklig uppdelning då det finns en mångfald av exempel med motsägelsefulla genustillhörigheter såsom en sten (utrum) och ett barn (neutrum). Det genus ett substantiv tillhör bestämmer även vilka pronomen och adjektivformer som ska användas, till exempel ett rött hus och en röd bok, vilket är ett fenomen som kallas genuskongruens. I ett antal språk böjs även verbformer och räkneord efter genus.

På svenska skiljer man även mellan maskulinum och femininum, men detta gäller enbart för pronomen. Distinktionen mellan maskulina och feminina substantiv är grundläggande i flera världsspråk såsom franska, spanska, arabiska och hindi. Ett genussystem med maskulinum, femininum och neutrum fanns tidigare i svenska och motsvarande lever kvar i bland annat tyska, isländska och ryska. I ett flertal språk förekommer dock inte genus alls varken för substantiv eller pronomen, vilket är fallet för mandarin, japanska, turkiska och finska. Vill du veta mer om grammatiskt genus kan du läsa mer i artikeln genus på NE.se.